Smärta, trötthet och fina vyer
Ja, det är väl en kort beskrivning av de tre senaste dagarna. Vi har gjort en tredagars topptur i Norge. Med pjäxor, skidor, stighudar och en tung jävla packning gick vi de 12 kilometerna till en stuga mitt ute i ingenstans. Där fanns varken el eller vatten. Förutom bäcken som rann utanför.
Nu lät jag riktigt negativ, men så illa var det faktiskt inte. Nog för att det var jobbigt och jag hade skavsår över hela fötterna. Men förutom det, så var det faktiskt inte så farligt. Det var många stunder riktigt härligt, att sitta och käka lunch på runt 1200 meter över havet, där det inte fanns några liftar, hushåll eller andra människor så långt man kunde se. Jag är väl så här i efterhand inte riktigt säker på att det är min grej det där med att gå på tur. Men nu har jag testat det, och jag lovar att det inte var sista gången, men sen tror jag väl inte att jag kommer springa på turer hela tiden heller.
Nu är vi tillbaka i lodgen i Abisko, och inom några timmar är det avslutningsmiddag. En vecka som har gått fort, trots smärta och trötthet, så har det faktiskt gått riktigt fort, känns som man kom hit igår, men så är det ju inte. Nu är ISIA-kursen snart över, och efter det blir det fem dagar i riksgränsen med (förhoppningsvis) härlig åkning och ett bra NM. Startfältet ser riktigt lovande ut. Flera av världens bästa åkare kommer att vara på plats. Det är ju faktiskt så, att vi svenskar, ja i detta läget får man säga VI svenskar. Vi är ju faktiskt ledande inom stora-bergs-skidåkning. Kaj, Sverre, Reine, Henke är ju bara några namn av dom som ligger topp 10 i världen.
Foton från dagarna i Norge kommer upp senare. Nu ska vi bli serverade av Lisa här på lodgen, en härlig trerätters men lite god öl till detta. Det är jag så sjukt värd efter allt slit på fjället.
Ski Better
/Jon
Nu lät jag riktigt negativ, men så illa var det faktiskt inte. Nog för att det var jobbigt och jag hade skavsår över hela fötterna. Men förutom det, så var det faktiskt inte så farligt. Det var många stunder riktigt härligt, att sitta och käka lunch på runt 1200 meter över havet, där det inte fanns några liftar, hushåll eller andra människor så långt man kunde se. Jag är väl så här i efterhand inte riktigt säker på att det är min grej det där med att gå på tur. Men nu har jag testat det, och jag lovar att det inte var sista gången, men sen tror jag väl inte att jag kommer springa på turer hela tiden heller.
Nu är vi tillbaka i lodgen i Abisko, och inom några timmar är det avslutningsmiddag. En vecka som har gått fort, trots smärta och trötthet, så har det faktiskt gått riktigt fort, känns som man kom hit igår, men så är det ju inte. Nu är ISIA-kursen snart över, och efter det blir det fem dagar i riksgränsen med (förhoppningsvis) härlig åkning och ett bra NM. Startfältet ser riktigt lovande ut. Flera av världens bästa åkare kommer att vara på plats. Det är ju faktiskt så, att vi svenskar, ja i detta läget får man säga VI svenskar. Vi är ju faktiskt ledande inom stora-bergs-skidåkning. Kaj, Sverre, Reine, Henke är ju bara några namn av dom som ligger topp 10 i världen.
Foton från dagarna i Norge kommer upp senare. Nu ska vi bli serverade av Lisa här på lodgen, en härlig trerätters men lite god öl till detta. Det är jag så sjukt värd efter allt slit på fjället.
Ski Better
/Jon
Kommentarer
Trackback
